Hundrasextioåtta timmar.

det var något i ditt sätt.
som fick mig att se något.
jag ville känna dina läppar mot mina rätt fort.
vi var på många sätt lika, fast ändå så olika.
det kanske är det som jag tycker är så fint.

att du kan le med ögonen.

och kanske att jag inte vet vilken din favoritfärg är, eller att jag inte riktigt vet vad du vill bli när du blir stor.
fast jag vet hur du dricker ditt te på morgonen. och hur dina läppar smakar.
och jag vet, att när du vaknar med ditt ruffsiga hår. ja då är du det sötaste jag sett på länge.
det vet jag. jag behöver inte veta mer. fast jag vill.
jag vill veta det som inte betyder något.
som inte spelar någon roll. även fast det formar vem du är.
det vill jag veta. kanske lägga till småsaker.
kanske bli en sån detalj.