söndag 27 september 2009

rött vin och bänkar i trä och rök och dämpad belysning och grova dialekter och sena timmar och det stänger aldrig och kom vi går någon annan stans.

när himlen är helt grå.
kommer du ihåg?
det du sa den gången i london.
under fullmånen.
"dom kommer aldrig att få se mig kapitulera."
röken luktade starkt i mina näsborrar. lite kryddigt nästan.
frågade tyst
"inför vad?"
du såg på mig. din blick sa mig inte så mycket. tror nog att du var för svår för mig.
drog mina fingrar mot din sida, som så många gånger förr.
annorlunda.
du tog ett nytt bloss. öppnade munnen. lät röken. stiga.
kan inte sätta fingret på vad det luktar.
men jag kan sätta fingret. på dina läppar.
känns inte som det. brukar.
strama.
håller inne ditt svar. dina läppar och mitt finger.
du öppnar dom.
hugger till i mitt hjärta innan du ens har yttrat första bokstaven.

"kärleken."

varför du sa så. vet jag inte.
när du några ögonblick senare älskade mig.
under månljuset.
din hud skimrade så fint. ljusblå. oförstörd.
grässtrå mellan mina fingrar.
mot din hud.

"kan vi inte äta på det stället vi åt på igår?" viskade du.
"jo det kan vi. jag hade tänkt överaska dig."
"förlåt."
"det gör inget."

vi åt aldrig där. Peter's Pub.
nu träffas vi. hastigt.
under månljuset.
och jag kan inte kontrollera mig.
tänker på din hud. hur den hade sett ut nu.
när himlen är helt grå.
kommer du ihåg.

1 kommentar: