tisdag 6 oktober 2009

oj vad många stenar och det luktar rätt konstigt här och kom hit jag vill att du kysser mig som bara du kan och gör sådär som bara du gör och åh

vi drar våra väskor över kullersten.
engelska stenar. dom känns lite annorlunda. än de svenska.
tänk vad många fler som har dragit sina väskor. över just de här stenarna.
du har på dig en klänning. jag köpte den till dig någon dag.
den sitter inte så bra. men den är fin ändå.
för den. passar dina ögon. och du har en mössa.
som vi hittade i taxin. och du tyckte den var så ful.
att du var tvungen att ta med den.
"tänk vad för människa som har en sån här mössa. det måste vara en spännande person.
om jag tar på mig den. kanske jag får lite spännandehet i mig."
"du har tillräckligt redan, sötnos."
du log stort. ruffsade till mitt hår.
"du kan behöva en mössa du."
"äsch men sluta."
slog bort din hand. log. vi fortsatte gå. du hamnade lite före.
jag tog ett par snabba kliv. kom ikapp din väska. sparkade på den.
den välte.
du suckade.
jag skrattade.
jag sa förlåt.
du log.
"du är så himla jobbig. det vet du va?"
jag vet inte riktigt. om jag begriper.
hur jag kunde ha kallat mig kär innan jag träffade dig.
för riktigt kär.
har jag bara varit i dig.

vi öppnar dörren. tillsammans. din hand runt nyckeln. min hand runt din. ditt hår flyger upp i mitt ansikte när vinden ifrån det öppna fönstret tar tag i det.
kan inte skilja på om det är hallon eller smultron. har aldrig kunnat det.
du älskar att reta mig. för precis det.
du kallar mig handikappad. du slår mig på näsan och säger att den är trasig.
fast när jag säger att du kan vara trasig. inte jag.
så är det nästan som att. dina ögon. smälter.
och du drar dig undan.
vill inte fråga vad det är. som får dig att göra sådär.
sådär. som gör ont i mitt hjärta.
om jag frågar. så smälter dom lite till.
känns som om jag är solen. och du isen.
hatar när du smälter.
gör ont i mitt hjärta. flera tusen grader känns som noll. i mitt solhjärta.

du springer fram till den ena utav två små sängar.
"den här är min. du får sova där."
du pekar på den sängen. som är lite smutsigare.
ställer min väska bredvid den och går med långsamma steg mot dig. din väska ligger på din bäddade säng.
jag tar tag i den. vänder den upp och ner.
allt ramlar ut. du har nästan tagit med allt som du äger.
du suckar. igen.
jag skrattar. igen.
"vill du veta varför jag gjorde så?"
"ja, tack gärna. vad kan du möjligen ha för anledning till det?"
"jo. för du ska plocka upp allt. packa ner det sådär perfekt som bara du gör. lägga allt i ordning. pussla. du är så fin när du gör så."
"du är ju knäpp."
"kanske."
"nej, inte kanske. du är knäpp."
"okejdå. men vet du en sak?"
och innan du hinner svara står jag bakom dig. jag lägger mina armar runt din midja. jag ser och känner med hela kroppen att du ler. du tittar bakåt.
dina tvättbjörnsögon tittar in i mina.
jag kysser dig. mjukt.
kramar om dig lite extra. medan dina fuktiga läppar vidrör mina.
jag lägger händerna på dina höfter. du lutar dig bakåt.
kysser dig igen. passionerat. lägger dig på sängen.
du ler så stort. att jag tror dina mungipor ska fortsätta i all evighet.
du smeker min kind. säger att du gillar mig.
att jag är det finaste du har stött på.
jag undrar. vad du har stött på.
inte läge att fråga. utan jag smakar på dina läppar.
och tiden försvinner ett tag.
vi försvinner. in i varandra.

jag vaknar av att något landar i mitt ansikte. en strumpa. din.
vänder mig om. ingen klocka. andra hållet. ingen klocka. golvet. mina byxor.
ingen klocka.
tiden har verkligen försvunnit.
jag ställer mig upp. går igenom hallen.
du står vid diskbänken. jag sätter mig vid köksbordet.
det står en tallrik. med pannkakor. naturella.
dom ser lite brända ut. men jag säger inget. för du kan laga mat.
du säger det själv.
gnuggar mina ögon. du står i bara trosor och tshirt. och en strumpa. en.
"har du gjort detta till mig?"
"bara till dig. min sötpaj."
"vad är klockan?"
"ät bara. vi har all tid i världen."
"har klockan varit sju över fyra än?"
"vad spelar det för roll?"
tar en smakbit av den översta pannkakan. smakar ingenting alls. sköljer ner det med en klunk mjölk. som är lite ljummen.
"fyra över sju. för precis tjugo dagar sen. så älskade jag dig för första gången."
"sa jag att du var knäpp?"
fortsätter äta mina pannkakor. utan smak. du frågar om det var gott. jag nickar.
dina händer. mot min nacke. du masserar mig. fast det gör mest ont. fast du kan massera.
det har du sagt själv.
jag kramar om dig. så gott det går. vänder mig om. hoppar runt med stolen. ler mot dig.
lyfter upp din tshirt. pussar din mage. och din utåtnavel. jag ställer mig upp. snuddar vid dina läppar.
hör genast hur dina andetag. blir tyngre.
dina ben. runt min midja.
och tiden försvinner igen. bara för ett tag.
pannkakorna står kvar på bordet. fyra fem stycken.

jag lutar mig på min armbåge. i sängen. bredvid dig.
vinden ifrån det öppna fönstret är sval. mot våra nakna kroppar.
mitt pekfingar ritar små hjärtan på dina nyckelben. och ditt bröst. jag vet precis hur snabbt jag kan dra mitt finger. innan du börjar skratta.
jag håller det stilla. mitt på din mage.
hör hur du andas. ut. och sen in.
och om jag håller andan. så hör jag ditt hjärta.
"kommer du ihåg vad du sa till mig andra gången vi träffades?"
dina ögonbryn skrynklades ihop.
"nej, säg."
"jag säger det imorgon."
"åh, nej men säg."
"imorgon. jag ska ta med dig på restaurang. och du ska ha den randiga klänningen. vi ska hålla handen över bordet och vi ska beställa in vin. du vet. som man gör på restaurang."
"åh."
"sen ska vi gå hem. och vi ska hålla handen hela vägen. jag ska berätta för dig hur vacker du är. och du ska rodna och säga. "äsch, vilket smicker." efter det ska vi prata om rymden och tiden innan oss. tills någons ögonlock blir för tunga."
"jag slår vad om att det kommer vara dina."
"vi får se."

du sluter dina ögon. andas långsamt.
fortsätter rita på din lena hud.
ett hjärta för dig. ett för mig.
och ett för oss.

1 kommentar: