söndag 22 november 2009

j.p.

står på en gata. hand i hand.
ingen annan kvar.
borta i ett fiendeland.
där ingen av oss är utbytbar.

lutar mig fram, viskar:
tänk att så mycket gick så rätt
nu slipper vi sliskiga bardiskar,
att det där lilla darret
på dina läppar
fick mig så svag
att jag inte riktigt greppar,
du är min, var dag.

gugge.
jag gillar dig
även fast du krossade min fingerknoge.



1 kommentar:

  1. Gugge.
    Jag vet hur det är att ha krossade knogar, ville bara att du skulle få känna på det.
    Och jag gillar dig med.
    Nästan lika mycket som jag gillar bilden.

    SvaraRadera