ord och sånt.

Att de dagar.
Då jag är den ende bland de jag känner som spenderar den hemma.
Ska bli så påfrestande.
Att all min ork har runnit ur mig.
Klockans armar rör sig snabbare än någonsin.
Hur alla låtar tycks ha en sorglig mening.
Inte ens frosten på hustaken ger mig den minsta glädje.
Läser om människor som rullar ihop en handduk och lägger den under sig för att det ska kännas som Hans arm.
Om hur de går upp extra tidigt för att sätta på duschen för att sedan gå att lägga sig och låtsas som att deras käresta är i duschen.