ord och sånt.

Folk frågar alltid vad det är för märke jag har i pannan.
Ovanför högra ögonbrynet, ungefär två centimeter upp.
Ett jack.
Som förnyas varje dag.

Varje dag måste jag göra en volt för dig. Jag ställer undan möblerna, ut i kanterna på rummet.
Jag kavlar upp ärmarna på tröjan och jag skakar mina händer, sådär som de gör i film.

Böjer mig ner innan jag trycker mig uppåt. Men det är inte lika mycket som att jag trycker mig uppåt som att det är jag som trycker marken neråt.
Jag rör mig i ultrarapid och luften cirkulerar runt mina öron.
Rummet förvrängs och dras ut i långa skuggor.
Det är nu det händer. Varje gång.
Så lyckas jag inte riktigt.
Mina fötter slår i marken, viker sig och jag vinglar till. Försöker återfå balansen och försöker greppa tag i materiella ting att stödja mig mot. Jag trampar på min egen fot och faller, slår i armbågen i soffan och min panna möter soffbordets trubbiga kant.

Det är som att det bruna soffbordet säger, "fan. gör inte volter här." och slår till mig. Som för att väcka mig ur min fantasi.
Fast fantasin återkommer varje dag.
Jacket förnyas varje dag.