ord och sånt.

jag hör liv varthän jag går.
och det finns dagar. då jag tror att det går att älska mig.
grässtrån under mina bara fötter som kittlar mina sulor såväl som mitt sinne.
en duva landar vid min axel då jag ligger på rygg i gräset. hon kvittrar vackert och hälsar mig välkommen.
trädtopparnas skönhet speglar sig i dammen och änderna seglar sakta över den stilla ytan.
fram och tillbaka. tillbaka och fram.
och solens strålar dansar mot mina kinder och jag sträcker på mig där jag ligger i gräset.
en bris lika svag som sval träffar min högra sida och jag blundar långsamt.
för det är vår där jag bor.
och en fråga så simpel som "Var bor du?",
besvaras enklast med "I mitt eget sinne. Själv?"