torsdag 18 mars 2010

jag lovar och jag erkänner.
att jag tappade bort mig själv när jag var ung.
blir mest yr och kall när tanken närmar sig.
att jag sprängde världen.
viftar jag bort med att det är sådant som händer.
att det blott var en gång.
ensamheten som gnagde på min hud,
fick mig att spela svag inför er.
likt en marionettdocka utan trådar.
och mitt eget slut blir ert.
att våra hjärtan slutar slå i rytm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar