måndag 24 maj 2010

han var en sådan som alltid var på något annat håll.
en sådan som trots att han var här aldrig riktigt var här.
och under en kort glädjefylld tid.
så var han här och han var din.
sommaren då solen alltid sken.
världen den häpnade. fast du förstod inte riktigt.
att din man. fortfarande inte riktigt var här.
det sades att du var galen.
du sa att du helt enkelt var förälskad.
och du var trygg i det ni hade och du brydde dig inte om det ni inte hade.
att han aldrig ville röra vid dig eller kyssa dina läppar som du målat så fina för hans skull var något du fick acceptera.
han var ju trots allt den finaste du mött.
men en dag så ringde du och han svarade så kort i telefon.
du ringer en annan och denne säger,
jag vet att detta är något du klarar av.
och du förstår inte riktigt och du säger,
du vet inte vad du pratar om.

och när det visar sig att alla de stunder du nu stått och väntat på din man och han uteblivit.
så har han aldrig riktigt funnits.
ett spratt med avsändare ditt sinne.
du undrar varför ingen sa något.
liksom bara nämnde det utav bara farten.
att ditt livs kärlek. aldrig. existerat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar