det är som att jag krossas femhundragånger i sekunden.
som att det aldrig fanns någon manual till just mig, men till precis alla andra.
när jag gick hemifrån tisdagar årskurs sex så samlades alla andra i hemlighet.
och lärde sig, läste igenom sin manual.
jag undrade alltid varför gatorna var tomma klockan fjorton till sexton.
och jag fick aldrig mitt svar.
men så hade jag ingen manual heller.
det stod säkert i den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar