ord och sånt.

du passade bra just för det där just då.
och nu känns det mesta urvattnat.
kontakten sker via mail och att gråta varje kväll utan att riktigt gråta börjar bli en vardagssyssla.
allt känns så mycket svårare.
sen sjukdomen bröt ut.
att han lite om dagen förvandlas till sten.
han skriver några bokstäver för mycket vid varje ord.
hans fingrar har smält samman till en.

han har slagit ut vita tandrader av misstag.
han har förstört konstverk och ryggrader.

och det känns lite svårare att älska honom.
trots att hans hjärta fortfarande är mänskligt.

om tiden hade varit för hundra år sedan hade han varit världstjärna,
nu är han mest din deformerade inre plåga.
och du tar inte med honom på tillställningar,
för det är så pinsamt när han välter ut sitt glas.
och han får inte ens krama om dig när du kommer hem.
för han bröt ett revben en gång.

stenmannen din kärlek och din plåga.