dom sa att han var och alltid kommer att vara.
en sådan som aldrig är riktigt här.
och jag förstod aldrig sanningen.
förrän jag städade ur hans rum.
i en låda, bakom några böcker.
fotografier.
och överst.
ett litet svartvitt fotografi.
jag vänder på det och läser.
"Jag tror inte att jag passar in här. Jag ger mig av ikväll.
Ni skäms nog för att säga det.
Men allting jag hade.
Var mig själv.
Ett ensambarn och kreativitet gånger nitton år.
Jag tror inte att jag passar in här."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar