när jag var yngre.
var jag en sådan som bröt benen för pengar.
att folk som betalade högt nog.
fick slå tills det gick sönder.
jag kommer ihåg hur alvedon var rätt gott.
hur jag var stamkund i ambulansen och bästa vän med läkaren.
allt som folk skrev på mina gips.
fast mest av allt, så kommer jag ihåg hur det livet.
var bättre än detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar