måndag 9 augusti 2010

vi åker till london.
startar en lonely hearts club.
och jag känner att jag kommer närmare döden för varje kyss du ger mig.
en engelsktalande död som känns rätt underbar.
cigarettröken känns inte lika stark med dig.
dagarna inte lika långa.

jag har aldrig förstått varför du tatuerade in mitt namn.
vi kände knappt varandra.
du tyckte att det skulle vara romantiskt ifall vi fann varandra.
och på något sätt, var det som att du redan visste det då.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar