att halka runt på stockholms gator.
är något hon gör utan mig.
och när hon sover.
(utan mig)
vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.
vardagen känns inte sådär.
äckligt förutsägbar.
den bryter mot ett slags mönster.
hur det nästan är som att måndag är torsdag och onsdag är lördag tisdag är fredag söndag är onsdag lördag är söndag.
en molande känsla i mitt bröst.
är det saknad som känns såhär frågar jag mig själv när hon berättar vilken väg hon går just nu.
(utan mig)
och det finns dagar då jag faktiskt tror att känslan släpper.
fast jag har så fel, så fel.
och jag kommer att tänka på,
ska jag dö utan att se dej?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar