lördag 4 december 2010

Han ha(ta)r staden omkring sig och borstar bort kall nyfallen snö ifrån sina axlar.
Går med raska steg, önskar att hon skulle dyka upp bakom nästa huskrök men sånt händer bara på film tänker han.
Knyter händerna inuti handskarna inuti fickorna. Nästa gång de ses ska han berätta för henne om hur hon är orsaken till att han finns. Att han är byggd för att spendera tid med henne. Tillsatt på denna jord för att hålla henne i sin famn och vara hennes skydd hennes hem. Om hur han egentligen inte ens har existerat före deras tid. Bara ett skal med en livslåga som brann svagt innan hon ökade bränsleflödet.
Han ska berätta om att hans läppar och händer är skapade efter millimeterexakta mått. Mått mätta från hennes läppar och händer, så att deras läppar och händer ska passa bättre än någon annans läppar och händer tillsammans.

Fortsätter att gå, snart hemma i ett hem som snart inte kallas för hem.
En liten bit utav henne har fastnat i hans bröst. Precis innanför bröstkorgen.
Blundar han känner han det, ungefär som en mjuk klapp på insidan.
Ibland visar hans undermedvetna bilder för hans medvetande och det river till utav saknad. Som att hennes lilla bits vilja att inte vilja bli bortglömd gör sig påmind.
Han accepterar det, för han är ju skapad efter hennes mått trots allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar