onsdag 13 april 2011

jag är skogens hopp.
inte alls en människokropp.
vi springer över det gröna,
gräset under dina fötter så sköna,
tiden försvinner ifrån oss,
nu har vi brutits loss,
ifrån trädens grenar så stora,
ifrån all denna flora,
fast jag tror inte att jag kan,
vara riktigt den man,
som du önskat så,
när du tittar upp i det blå,
och du är nog inte riktigt den,
som jag önskat mig men,
jag tycker om dig ändå,
för det är ju vi två.



1 kommentar: