onsdag 7 september 2011

minns du när jag skulle göra vad som helst för dig?
en förlamande tanke måste jag erkänna inför mig själv.

du sa, jag kommer kanske hem två tre dagar.
aldrig förr har du varit såhär långt borta.
än i dag klarar jag inte av att titta på kartor.
ända sedan du första gången åkte ifrån mig.
ett avstånd längre än ett tumavtryck på kartan vi hade köpt tillsammans.

nu saknar jag dig som aldrig förr kan du inte komma hit bara en liten stund jag vill att du ska komma hem bara för att du vill träffa mig även om jag vet att det inte är så fast jag tycker om att tänka så det gör mig lite gladare kan du inte bara komma lite närmare när du väl sitter här bredvid mig bara nudda lite vid mig så att jag vet att du finns och att du verkligen är här det hade varit så fint så fint

2 kommentarer: