onsdag 26 oktober 2011

hur känns det nu, egentligen.
när spärrarna är försvunna.
dammen har brustit.
och vintern är inte lika kall som den borde vara.
vi bränner våra armar mot ljuset.
var ärlig mot mig, hur känns det nu?
du doftar så gott överallt.
och jag börjar vänja mig.
vid den där söta dova doften.
som är du.
jag är mig själv nu.
och jag har fått det viskat till mig.
att du tycker att jag är bra.
orytmiska fjärilslag i min bröstkorg.
som ekar ut mot badrumsväggarna.
jag vågar inte känna efter.
inte riktigt än.
du säger.
att det där var det finaste jag någonsin aldrig sagt.
och jag som alltid har något att säga.
är mållös inför dig.
du tittar på mig på ett sådant sätt som man läser om.
i böcker man tar pauser ifrån.
du förstår precis vad jag menar.
du säger att du har gjort precis som jag.
när du var ung och dum.
precis som jag.
nu är vi unga och antagligen lika dumma fast det gör väl ändå inte så mycket när våra läppar passar så bra mot varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar