ord och sånt.

någon dag kommer vi att bli de som vi pratar om.
de som lever på taken.
som ibland råkar springa så fort att höstlöven som hamnat på taket blåser ner till gatan.
tills dess får vi nöja oss med att gråta på konserter innan konserten har börjat, att inte kunna steka runda pannkakor eller kunna komma ihåg om det är lingon eller körsbärssylt som vi tycker om.
jag får nöja mig med att du är mycket bättre på att sminka ditt högra öga än ditt vänstra och du får nöja dig med att jag inte kan vara längre bort än två meter ifrån dig utan att gå sönder.