ord och sånt.

Jag sitter på kusten när jag skriver detta.
Fingrar på mitt sår på mitt knä som jag lyckades få igår när jag sprang efter min hund som hade fått syn på vad jag tror var en hare, jag såg den inte så väl. Det påminner lite till formen om de där små paprikorna som vi har funnit inuti de stora paprikorna vi köpt.
Det blåste upp till storm igår kväll. Hade jag inte skadat knät så hade jag varit ute på havet som vanligt.
Sju man föll överbord igår.
Jag kände de alla och känslan av att jag inte kommer att träffa dem igen är för svår att hantera just nu. Så jag skriver detta korta brev till dig endast för att jag vill ha ett brev ifrån dig som kan få mig att tänka på annat. Jag ber om ursäkt ifall du tar illa vid, men jag har faktiskt ingen annan att skriva till.

(varje dag håller jag tummarna för att mina demoner inte ska bli dina demoner.)