dom dagarna är över.
då vi byggde barkbåtar.
dina var alltid av björk. det passade rätt bra. för du var blek med fräknar.
din farfar var en såndär som visste allting om ungefär allting.
han visade oss hur man skapade segel.
hur man skapar barkbåtar.

och när vi satt nere vid bäcken.
så gjorde det inte så mycket att vi inte riktigt förstod oss på tid.
vi hade kunnat sitta där i dagar.
precis där gräset lutar perfekt mycket.
titta på våra nygjorda barkbåtar och behöva kisa när båten seglade till en krök där solen speglade sig.
till slut seglade båtarna iväg och solen gled iväg.
men vi satt kvar. ibland pratade vi.
ibland pratade vi inte.
ibland så bara förstod vi varandra.
vi tryckte ner våra tår i gräset och kände den ljumma värmen medan vattnet porlade nedanför oss.
stjärnorna kunde vi utantill och vi delade alla våra tankar under dom.
ingen brydde sig riktigt om att vi var borta till midnatt. ibland längre.
din lukt var min vardag.
ibland lutade du dig mot mig när du blev trött.
och dagarna vi sprang i sommarens första regn, rullade i vinterns första snö skulle aldrig upprepas.
jag kommer på mig själv med att ibland undra.
om du ens fortfarande finns.

jag märkte ganska snabbt.
att breven ifrån prag inte riktigt var från prag.
och att det kursiverade jag älskar dig inte riktigt var från hjärtat.
bokstävernas runda former var inte så runda som de brukar.
jag letade upp breven från berlin, och det var sant.

och du hade något i dina kyssar. som inte riktigt var som alla andras.
jag har trots det bestämt mig för att spara dina brev.
jag kommer att visa dem för mina barn. och deras barn.
och jag vet att min fru aldrig kommer att vara riktigt som du.
för ingen är riktigt som du.

jag kommer att ångra alla de gånger som jag inte bestämde mig för att aldrig släppa taget om dig.

det kommer alltid att finnas folk som pekar och skrattar.
viskar bakom vikta händer.
fast det berör mig inte.
för deras händer har inte rört vid molnen.
jag har skrivit sånger om dig. och jag kommer att fortsätta att skriva sånger om dig.
trots att du för tillfället har flytt söderut.
och jag läser i tidningen.
att du har en ny nu.
fast det berör mig inte.
även du har inte rört vid molnen.

båda vet vi du och jag.
att du är tjej för att dina föräldrar fick klave istället för krona.
och att du alltid har haft på känn.
att något inte stod rätt till.