ensamheten är kär i mig.
vi småpratar om dagarna.
och älskar om nätterna.
inte förrän nu,
har hon förstått att det snart är slut.

jag vill minnas decembernätter.
där läppar bara är förrätter.
ett tinat hjärta som slår.
jag vet, jag vet att detta går.
ända sedan jag var fem sex år.
har jag letat efter det som består.
du pusslar ihop din lover.
medan han sover.
sover så tungt mot din nakna kropp.
hans varma hud inger lite hopp.
drömmar om er två.
när himlen är oskyldigt blå.
vaknar, säger, var aldrig klar med mig.
svarar, säger, jag är ju kär i dig.
första gången du såg på mig sådär.
kommer inte ihåg riktigt när.
så visste jag att var fast.
känslan av en bro som brast.
nästan som att jag ramlar.
och ner på vägen samlar.
små andetag ifrån din kropp.
snart borde det ta stopp.
fast jag fortsätter att falla.
sprid det till ungefär alla.
du får mig att känna.
ord som knappt går att nämna.

jag såg henne igenom hösten.

ensamheten är ett underligt ting.
den infinner sig trots sällskap, prat och kramar.
fast om du.
befinner dig inom cirkus tre meter, alltså trehundra centimeter ifrån mig.
så är det som att tinget, alltså ensamheten är bortblåst.
som om marken har öppnat sig, en liten spricka där tinget har glidit ner.
och försvunnit.
kanske är det för att du är min lover,
kanske är det för att du är du.
kanske är det för att det är så det ska vara.

även om jag intalat mig själv att jag inte konkret och aktivt kommer att kunna tänka på dig.
så gör jag inte mycket annat.
i varje andetag.
finns du.
finns vi.
och snart.
delar vi på dem igen.

sättet hennes ögon faller på mig får klockverket inuti min kropp att stanna till.
hatar att vi inte kan säga till varandra.
att vi ses imorgon.

jag längtar efter att få göra dina andetag till min vardag.
varm andedräkt mot frusen hud.
kalla fingrar mot varma fingrar.
varmt hjärta mot varmt hjärta.

jag skulle ge bort min förmåga.
min förmåga att på något sätt alltid direkt känna ifall en person källsorterar eller inte.
(den har aldrig riktigt hjälpt mig i situationer då jag behövt hjälp. hur den mest har ställt till trubbel då jag ibland bara måste fråga personerna varför?)
för att få somna till dina vackra ord.
mjukt viskade mot min örsnibb.
höra dig berätta om oss.
om dagar som kommer.
och dagar som varit.
om den tid som kan grupperas under titeln vi.

jag vet inte riktigt hur sådana här saker går till.
fast jag har bestämt.
att jag har lovat mig själv.
att aldrig glömma.
hur du såg på mig den där kvällen.
den där blicken som du är så bra på.
som får allt som är mitt att bli ditt.

hur dina läppar smakade då.
och hur de smakar nu.
gör vad du vill med mig.
rör vid mig, tala med mig, lev med mig.
så kommer jag aldrig att glömma hur dina läppar smakade framför stockholms skyline.

att halka runt på stockholms gator.
är något hon gör utan mig.
och när hon sover.
(utan mig)
vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.
vardagen känns inte sådär.
äckligt förutsägbar.
den bryter mot ett slags mönster.
hur det nästan är som att måndag är torsdag och onsdag är lördag tisdag är fredag söndag är onsdag lördag är söndag.
en molande känsla i mitt bröst.
är det saknad som känns såhär frågar jag mig själv när hon berättar vilken väg hon går just nu.
(utan mig)
och det finns dagar då jag faktiskt tror att känslan släpper.
fast jag har så fel, så fel.
och jag kommer att tänka på,

ska jag dö utan att se dej?

om jag vore kung.
och du vore min drottning.
om jag inte vore så tung.
kanske inte vägt nånting.
så kanske, bara kanske, hade dina vingar räckt för oss båda.
låtit oss flyga dit bara vi två får plats.
där hade vi kunnat bo.
du och jag.
jag hade kunnat klippa ditt hår.
du hade kunnat vara dig själv.
vi hade nog trivts rätt bra där. som två pusselbitar.
som äntligen hittat de där tio andra pusselbitarna som sitter runt om.
och om det nu är så.
att jag är din.
och du är min.
så skulle jag vilja skriva på en lapp eller två.
att jag tycker om det.
om hur det känns bra för mig.
och inte alls skriva något om jag är rädd.
eller inte ens en mening om döden.
jag skulle svamla. jag skulle sudda ut.
för jag är en sådan.
som vill att det ska vara.
i
ord.
ibland går det inte att kämpa emot.
fast oavsett hur länge jag hade hållt på.
så hade jag nog avslutat. med.
din.