det är bara hon som vet om hur vi båda föll isär.
visst, vi var båda cyniker från början.
medaljongen svingade ifrån ditt hjärta.
du gjorde mig till din.
visst, vi såg ensamma ut ifrån håll.
vi kommer att vara klara med varandra snart.
dina händer är som mina.
din blick paralyserar mig och jag vet inte vem jag är inte ens när jag är med dig jag måste nog vara den mest vilsna personen på den här planeten ingen har någonsin vetat så lite om sig själv såsom jag gör nu och det är därför jag inte kan berätta att jag känner såhär för någon för att ingen kan ens tänka sig hur det är att vara såhär vilsen.

jag var 16 år och du fångade mig.
och efter ett tag.
så kunde jag inte skilja på.
vart jag tog slut.
och vart du började.

"Dom sa till mig, far inte till stockholm, för du blir aldrig mer densamma"

staden öppnar upp dig, vänder dig ut och in.

ändrar på ditt innanmäte.

strukturerar om i ditt hjärta.

tills en vibration i pulsådern.

inte är den förra lik.

allt som du har sparat i din vinterkropp.

låt det smälta.

rinna ut ner i marken ner i jorden.

låt oss gå tillsammans.

på tomma motorvägar gör vi vad vi vill.

rör vid kanten.

du är så nära nu.

vi är så långt ifrån varandra.

trots att du är precis här.

och jag precis där.

du vet nog vad jag tänker på.

du har alltid haft den förmågan.

att bara genom att snudda vid mina fingerspetsar.

dra ut alla mina tankar.

ibland undrar jag.

om du kanske tänker på mig.

så som jag tänker på dig.

innan jag somnar.

innan jag tar slut.

en popstad som vaknar till liv.

våren fyller dess ådror.

en vän är en vän är något mer än bara en vän.

fler fräknar än timmar vi känt varandra.

någon dag vill jag räkna dom.

jag hoppas att du låter mig,

dra mitt finger från prick till prick.

vi pratar bort natten igen.

en gång till bara.

just nu hade bara en gång varit nog.

vårsöndagar i stockholm.

vårsöndagar i göteborg.

nu börjar det bli sent.

månen klättrar högre.

nu lyser dina fräknar igen.

du är min sputnik.

öppna dina ögon.

för jag kanske är din sputnik.