Jag vill stjäla en kyss från dina läppar med en underbar deformitet.
Känna hur de blir till andetag som blir till små dova ljud som jag älskar.
Din doft som doftar så gott som blir till rysningar i mitt inre.

Att en längtan efter en dag en tid en helg.
Kan göra så att tiden försvinner känns långsam känns snabb känns okej.
Är rätt bra rätt konstigt och lite underligt.
Att vara någon annanstans kan kännas så skönt så ensamt så spännande.

Jag vill sjunga till vackra låtar med en mesig popröst.
Om Dolores, om hur vi brinner fort och aldrig får nog, om OK Baby.

Gå på kullerstensgatorna, som så många gånger förr.
Fast denna gången med någon som aldrig verkar få nog, av livets skapelser, av fina ting och ljuv musik.
Händerna värms av andra händer och inte ner i fickorna som så många gånger förr.
Stadens puls går nog oss förbi, vi har varandras nu ikväll imorgon.

Sitt så förklarar jag,
ett skäl till att sådana som oss ibland får det vi vill ha.

Att de dagar.
Då jag är den ende bland de jag känner som spenderar den hemma.
Ska bli så påfrestande.
Att all min ork har runnit ur mig.
Klockans armar rör sig snabbare än någonsin.
Hur alla låtar tycks ha en sorglig mening.
Inte ens frosten på hustaken ger mig den minsta glädje.
Läser om människor som rullar ihop en handduk och lägger den under sig för att det ska kännas som Hans arm.
Om hur de går upp extra tidigt för att sätta på duschen för att sedan gå att lägga sig och låtsas som att deras käresta är i duschen.

att fly kan bli vårat penicillin.

I mina dagar har jag vaknat, förbannat mitt öppna fönster.
Förbannat duvorna som suttit utanför.
Hur de inte riktigt förstår att jag sover.
Fast nu saknar jag mina duvor.
Jag kommer uppskatta dem nu.
För de gör något som jag älskar,
de kvittrar.

dina läppar är för blå
dina armar är för svaga
du lovade att det skulle gå,
att vi inte lever i en kärlekssaga
att du prövat detta förut.
du var sexton när du sa
att det finns inga lyckliga slut,
att med en spruta och en linnetrasa
är det möjligt
att låsa in bekymmer.

du lovade att det skulle gå
att det skulle vara vi två.

man kan ju undra
varför vissa inte berättar
för dem, de andra,
sätter upp skyltar
med sin parantes

(när du blir kär i mig,
så finns jag alltid i dig.
och du kommer att sakna allt.
sakna mina tankar, beröring och blickar.
sakna mig tusenfalt.)

kom med ett ut tag.
molnen stiger mot den vita himmelen
molnen utav våra andetag
vi avfärdar tryckfelen
i vårat kontrakt till allt som heter livet.

att somna på varandra
känna hjärtslag efter hjärtslag
gör det svårt att klandra
varför jag är så svag.

om du vill så skolkar jag.

om du lutar dig fram. koncentrerar dig.
så kan du se nattens frost i hennes blåa ögon.
fast det är inte frost. det är inte riktigt is i isprinsessan.
precis som decembersolen. så värmer dom allt dom faller på.
gräs, trädtoppar och hjärtan.