ibland undrar jag.
vem som bestämmer.
vart någonstans musiken ska spelas ikväll.
ibland undrar jag.
om jag kommer att få se dig.
dansa igen.
på månen finns det ju inte så många dansställen.
så det borde ju inte ta så lång tid.
tills du dansar igen.
framför mig och med mig.
ibland undrar jag.
om vi någonsin kommer att åka hem igen.
härifrån.
lämna månen bakom oss.

en speciell aura.
mantel av ett slag.
hon går med säregna steg.
som att marken inte riktigt är mark.
asfalt inte riktigt asfalt.
skornas klack inte riktigt så hård.
håret så mjukt.

hon vet inte riktigt vart fötterna tar henne.
men någonstans är hon på väg.
hon har inte berättat det för någon
-att hon inte vet.
inte ens för honom.
de går i takt.
men inte i hand.

inlägg 199.
himlen är täckt av moln.
himlen är inte täckt av moln.

jag är skogens hopp.

inte alls en människokropp.

vi springer över det gröna,

gräset under dina fötter så sköna,

tiden försvinner ifrån oss,

nu har vi brutits loss,

ifrån trädens grenar så stora,

ifrån all denna flora,

fast jag tror inte att jag kan,

vara riktigt den man,

som du önskat så,

när du tittar upp i det blå,

och du är nog inte riktigt den,

som jag önskat mig men,

jag tycker om dig ändå,

för det är ju vi två.

jag tycker om dig.

men du tycker nog om mig lite mer.

det är väl ok.

för det finns inte så mycket jag kan göra åt det.

försökt ibland.

men det är inte lönt att kämpa emot.

du vinner alltid.

vi hörs inte av så ofta nu för tiden.

men du har hittat mig nu igen.

trodde att jag hade gömt mig.

från ditt grepp.

för alltid.

men så var inte det inte.

inte den här gången.

nu är det du och jag igen Ensamheten.

du berättar om saker som har hänt.

innan mig.

innan du var den du är nu.

om den finaste tiden du varit med om.

om de finaste du någonsin träffat.

och jag inser.

att jag aldrig kommer vara någons historia.

våren börjar om.

livet börjar om.

men mina skor är inte tillräckligt bra för att springa i.

ligger så nära kanten.

dina tår rör vid mina.

tågens brus genom fönsterrutan.

gruset plockas bort från gatorna.

jag önskar. och hoppas.

om att ni pratar om mig ibland.

nämner mig i ett kort samtal.

dina tår är så mjuka.

och jag hade behövt dig här.

(man älskar väl det som man förstör och förstör det man älskar.

kan man förstöra något man inte älskar och tvärtom?

kanske inte på samma sätt.

utgångspunkt: någon kommer att svika en.

utgångspunkt: någon kommer att tröttna.)

en tanke som ibland slår mig.

är att ifall jag hade en tidsmaskin.

så hade jag nog struntat i manualen.

och istället listat ut.

hur man gör för att stanna kvar i nuet i ett år eller två.

bara ett litet tag till i början av solens strålar.

maskinens elektricitet som genomborrar mitt hjärta.

pulserar ett två ett två till takt av bensinpumpen.

kysser korset jag har runt halsen.

lovar mig själv.

att den här gången ska jag inte tröttna.

jag ber solen om att ge mig.

alla de små fräknarna.

som jag alltid velat ha.

som jag hade en gång i tiden.

jag ber månen om att ge mig.

alla de långa nätterna.

som jag alltid velat ha.

som jag hade en gång i tiden.

men jag ber dig om att ge mig.

alla de långa kyssarna.