onsdag 7 september 2011

ditt leende speglas i vattnet.
dina känslor speglas i mitt hjärta.
röken ligger som en dimma mellan oss.
mellan den du är.
och den jag är.
jag föreställer mig hur jag blåser bort den.
att hur jag genom att göra det, för oss närmare varandra.
en illusion som jag låter finnas kvar i mitt huvud.
jag blåser aldrig bort röken.
även om jag önskar att du skulle göra det.
en lätt utandning hade nog räckt.


jag hörde hur träden viskade varnande om dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar