fredag 25 juni 2010

han var en sådan som alltid passade på att gråta när de andra tryckte ner hans huvud sjutton centimeter under det halvsmutsiga vattnets yta.
en sådan som byggde bo i träd.
inte för att det var spännande att vara högt upp. inte för att leka apa.
utan mest för att de andra inte orkade klättra ända upp.
han var en sådan som gjorde allt han gjorde som en kontring mot de andra.
en sådan som aldrig riktigt levde själv.
fast han märkte aldrig detta.
han var upptagen. hela tiden.
med att tänka steget före.
planera i tid.
flytta sitt bo längre upp i trädet i takt med att de andras stenkastarstyrka växte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar