ord och sånt.

alla pratar om att dom vill vara som du.
fast jag minns när vi var yngre.
du tog ditt liv.
inte så mycket att du egentligen dog.
utan att du mer aldrig blev den samma.
du hade väl ganska tur.

du som sov noll och hade lite svårt att stå stadigt.
dina bara ben som blev smalare med åren.
du hade ristat in ordet dömd ovanför ditt knä. jag frågade aldrig varför.
och jag kände mig lite udda som alltid sa, att jag tyckte om dig ändå.
ungefär som.
att något.
någonsin.
kunde få mig att inte tycka om.
just dig.
av alla människor.
i.
all evighet.
och i alla.
världar.
och i alla.
universum.