ord och sånt.

ensamheten går försiktigt på min hud.
hon säger att jag följer med dig över haven.
genom bergen.
och någonstans inombords.
så känner jag.
att det inte är värt att kämpa emot.
bröstfickan får bli hennes hem.
likt en fé.
ligger hon däri.
gör sig påmind varje minut genom att.
sparka på mitt.
bröst.
hårt.
och när jag träffar dig.
så är det inte säkert att hon flyttar ut.
även om jag kanske.
hoppas.