Jag tycker att du ska ge mig hela världen.

sa hon så lätt.
som om det vore det mest naturliga som fanns.
och någonstans inom mig.
bland skruvar och metall.
så tror jag.
att det nog är så.
att vi två.
helt enkelt är naturliga.
för varandra.

tunga andetag.
i ett kök.
ett slags ljus utifrån.
kanske är det solen. kanske inte.
jag bryr mig inte så.
mycket.
hennes vita kajal etsar sig fast i mitt minne.
ett namn uppstår.
med en känslomässig klang utan dess like.
är det såhär kärlek går till tänker jag.
hennes överläpp darrar mjukt.
och det är nästan som att vibrationerna.
från hennes läpp.
får mitt eget hjärta att vibrera.

en ny puls.
en ny tid.

alla pratar om att dom vill vara som du.
fast jag minns när vi var yngre.
du tog ditt liv.
inte så mycket att du egentligen dog.
utan att du mer aldrig blev den samma.
du hade väl ganska tur.

du som sov noll och hade lite svårt att stå stadigt.
dina bara ben som blev smalare med åren.
du hade ristat in ordet dömd ovanför ditt knä. jag frågade aldrig varför.
och jag kände mig lite udda som alltid sa, att jag tyckte om dig ändå.
ungefär som.
att något.
någonsin.
kunde få mig att inte tycka om.
just dig.
av alla människor.
i.
all evighet.
och i alla.
världar.
och i alla.
universum.

jag liksom missade det finstilta.
i brevet som hon gav.
tänkte inte så mycket på det.
för hennes läppar var så mjuka.
hennes ögon så sköra.
minnet som plågar mig varje sekund.
det har gått sju år sen sen vi sågs.
men jag kan nästan svära på att igår.
var du nära mig.
kände det.
som om någon.
drog i mitt hjärta.
det var något med ditt sätt att rynka på överläppen.
som fick mig ganska svag ganska snabb.
jag kan inte hjälpa att jag ville stjäla en kyss från dina läppar.
ungefär.
efter tre minuter.

kan inte du visa mig hur du lagar dina män?
plockar isär.
skruvar här och där.
sätter ihop dom.
som nya.

sitt ner, låt mig berätta en sak.
för dig.
för en gångs skull.
att jag finner det underligt.
hur du vet vem jag är.
vad jag består av.
när du.
knappt.
vet vem du själv är.
vilket sorts stoft du är byggd av.
stjärnestoft. färgstoft. flygstoft. zinkstoft. filstoft. kolstoft. blomstoft. stjärnstoft. slipstoft. sulfatstoft. guldstoft. vadsomhelststoft.

hon säger att hon har älskat någon en gång.
fast bara en gång.
och jag vet.
att hon ljuger.
precis som att hon ljuger om att hon har.
börjat äta.
jag förstår inte riktigt varför hon gör det.
och jag kan inte hjälpa.
att jag låter henne göra det.
hur jag nästan uppmuntrar henne.
som för att skapa.
en.
supermänniska.

likt en katt.
hittar hon tillbaka till min dörr.
som jag nästan varenda natt lämnar på glänt.
hon kryper upp till mig.
skriver sitt namn på min hals med sitt finger.
och jag vet inte riktigt vem hon är.
fast jag vet.
att det gör.
inte så mycket.
som det borde.
hennes finger är nämligen väldigt.
mjukt.

ensamheten går försiktigt på min hud.
hon säger att jag följer med dig över haven.
genom bergen.
och någonstans inombords.
så känner jag.
att det inte är värt att kämpa emot.
bröstfickan får bli hennes hem.
likt en fé.
ligger hon däri.
gör sig påmind varje minut genom att.
sparka på mitt.
bröst.
hårt.
och när jag träffar dig.
så är det inte säkert att hon flyttar ut.
även om jag kanske.
hoppas.

vi vet inte vart vi är på väg men vad spelar det för roll när vi har varandra fast mest när jag har doften av ditt hår i mitt ansikte och dina små händer i mina nästan ännu mindre och jag älskar hur dina ögon glittrar även när du är glad och det är väl nästan det som är mest speciellt med dig.

jag vet allt om det där du aldrig känt.
hur det bara hade hänt.
du vågade aldrig visa dig svag.
om ens för en dag.
kanske om jag bara varit mer försiktig.
insett att du var livsviktig.

om ungefär åtta år.
skall jag pryda tidningarnas framsida.
få en låt eller två skrivna om mig.
har funderat rätt mycket på hur det ska ske.
vilka som ska få avskedsbrev.
vilka som inte ska få veta något.
vilka kläder som ska få bli mina sista.
det mesta spelar inte så stor roll har jag kommit i underfund med.
vägen ut är inte heller så viktig.
bara det är.
snyggt.

aldrig mer kommer koppar som dessa att bli druckna ur.

trots att du var uppe bland molnen bleknade du aldrig.
och när jag går igenom lägenheten du bott i.
som stått tom i några år nu.
hittar jag en skokartong.
med brev.
jag öppnar och läser varenda ett.
anonyma kärleksförklaringar.
brev efter brev.
jag tänker inte förrän jag är hemma igen.
att det inte stod någon adress på.
och jag hade nog alltid vetat.
att du var en sådan.
med all kärlek.
på.
insidan.

hösten är välkommen.

hon springer mot undersköterskan med sorg i sitt ansikte.
hon frågar.
och får som svar.
att det inget finns att göra.
att tatueringen i hans hjärna är permanent.

och nu för tiden finns han i väggarna hon gömmer sig mellan.
i täcket som hon gråter under om kvällarna.
hon återvände aldrig till kyrkan där de träffades.
hur bara.
tanken.
fick henne att falla ihop.
tanken.
på vad hon hade gjort.
hur hennes fingrar greppat pennan och skrivit på kontraktet.
som att det var.
det.
enda rätta.

männen som kom och hämtade honom, hur han hade kämpat emot ett tag.
slagit omkring sig.
och hon kom på sig med att tänka att hon hade velat att han slagit ifrån hårdare.
hur hon fick ett anonymt samtal.
redan samma kväll.
berättandes om att proceduren gick bra.
hur han har en.
kal fläck på sitt huvud.
tre fyra stygn.
han kommer inte att märka något sa de.

fast när han stod framför spegeln.
en vecka eller två senare.
granskade sin kala fläck.
förstod hon att han förstod.
väskorna som stod vid dörren medan han ringde sin bror.
hennes tårar kom rätt fort.
av bara tanken.
på att aldrig mer bli väckt.
utav.
hans skägg.
mot hennes nyckelben.
den älskvärda stickande känslan.

och nu två och ett halvt år senare.
kommer hon på.
att hon aldrig visste vad som var.
intatuerat.
i hans högra hjärnhalva.
vilka ord som hade förstört dom och vad dom hade.
fast mest.
så hade det nog.
förstört.
henne.

jag vet om att du har en ny.
funderade på vem som skickat in er bröllopsannons i tidningen.
tids nog insåg jag att det måste varit du.
för när jag tänker på det, och honom.
så är det så avlägset att han, som person, existerar.
små saker som att du aldrig visste.
vilken hans favoritfilm var, vilken strumpmodell han gillar bäst och vad han inte gillade hos dig.
nu så här i efterhand så tror jag att det faktiskt var en blandning av att du trängde ut honom ifrån ditt minne och det faktum att han inte fanns från första början som gjorde att jag nog aldrig riktigt kom över dig.

det var inte riktigt min mening att såra dig.
fast det var.
som att de kallade på mig.
och jag trillade dit så lätt.
som om det vore det mest naturliga jag gjort.
startade jag min väns bulldozer.
som jag hade lånat på obestämd tid.
vred om nycklarna.
körde ut ur garaget som var sådär becksvart som bara garage kan vara.
ditt hjärta sprack förvånansvärt enkelt.
blodet som prydde min skopa vittnade om att det inte var något du kunde ha gjort.
och som jag visste innan,
inte jag heller.

det är nästan så att när gud skapade världen.
föreställde han sig något annat.
att visionen om ett väl fungerande mänskligt hjärta försvann någonstans.
mellan.
ritbordet och världen.
hur han kanske skrynklade ihop fel papper.
och att i över 4 miljoner år.
har vi levt med defekten.
i våra kroppar.