tisdag 24 november 2009

Det fastnar mellan kullerstenarna, under bussätena, över de svarta svarta hustaken.

Berättelser om hur du har fått pojkar att bli män att bli pojkar och pojkar att bli män.

Kirurgiska ingrepp lämnar alltid ärr, men dina operationer syns inte utanpå huden.

Dina handleder är lena, fria från söndagskvällar och människor som bara har förnamn.

Rödvinet skvätter upp på de av cigarettrök gulnade väggarna, blod mot hy och flykt mot verklighet.

Svikit löftet mot dig, dom, oss. Tårar av vin nerför deras halsar, hjärtat dunkar och droppar faller.

Solljuset gör narr av mina tillslutna ögon, ett rött flimmer som inte vill dö.

Gräsavtryck blir till snöänglar som blir till permanenta markeringar som skrivs, fastnar och ilar i tänderna.

Orden är faktorer vilka blir till en summa som raserar, degraderar, genererar.

Skrapar mot trumhinnan, knackar på dörren till sinnets tebjudning och får nej, nej nej du är inte som oss.

Ett oändligt brus av ljud dunkar innanför bröstkorgen, en konstant känsla av otakt.


vendetta & dolores.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar