rött vin och bänkar i trä och rök och dämpad belysning och grova dialekter och sena timmar och det stänger aldrig och kom vi går någon annan stans.

när himlen är helt grå.
kommer du ihåg?
det du sa den gången i london.
under fullmånen.
"dom kommer aldrig att få se mig kapitulera."
röken luktade starkt i mina näsborrar. lite kryddigt nästan.
frågade tyst
"inför vad?"
du såg på mig. din blick sa mig inte så mycket. tror nog att du var för svår för mig.
drog mina fingrar mot din sida, som så många gånger förr.
annorlunda.
du tog ett nytt bloss. öppnade munnen. lät röken. stiga.
kan inte sätta fingret på vad det luktar.
men jag kan sätta fingret. på dina läppar.
känns inte som det. brukar.
strama.
håller inne ditt svar. dina läppar och mitt finger.
du öppnar dom.
hugger till i mitt hjärta innan du ens har yttrat första bokstaven.

"kärleken."

varför du sa så. vet jag inte.
när du några ögonblick senare älskade mig.
under månljuset.
din hud skimrade så fint. ljusblå. oförstörd.
grässtrå mellan mina fingrar.
mot din hud.

"kan vi inte äta på det stället vi åt på igår?" viskade du.
"jo det kan vi. jag hade tänkt överaska dig."
"förlåt."
"det gör inget."

vi åt aldrig där. Peter's Pub.
nu träffas vi. hastigt.
under månljuset.
och jag kan inte kontrollera mig.
tänker på din hud. hur den hade sett ut nu.
när himlen är helt grå.
kommer du ihåg.

ni.

den här bloggen är lite speciell. tycker jag.
där tankar och fantasier får ord. jag tänker mig denna bloggen som en trävägg.
där jag. spikar upp.
mina drömmar. mina ord.
att ni, mina läsare. går förbi om dagarna. ser att en ny lapp är uppspikad. står och säger "hmm" och sneglar på den som står bredvid. som också säger "ahh, hmm".
läser klart. går därifrån, tyst.
jag sitter liksom i ett torn. tittar i kikare. ser att ni har varit där och tittat. hör inte vad ni säger.
blir nyfiken ibland.
så därför spikar jag upp en ny lapp.


"jag har knytit fast en penna i ett snöre som jag hängt bredvid.
här nedanför är ett tomt papper. skriv vad ni pratar om. helst inte skriva er signatur.
tror inte ni är lika ärliga om ni skriver den.
skriv en rad eller två.
så blir jag
glad."

en bokstav. två likadana efter det.

du fanns där när jag behövde någon som mest.
detsamma för dig.
vi lagade varandras hjärtan. med promenader och plåster.
något vi nog inte trodde när vi träffades första gången.
att vi skulle bli varandras.
att vi skulle prata. på riktigt. om att flytta ihop.
kärlek är lite annorlunda när det gäller oss två.
för vi kramas inte så ofta. inte på riktigt.
fast jag gillar dig ändå.
kanske aldrig riktigt sagt hur mycket du betyder för mig. kanske du förstår det.
anar det liksom.
och jag är så glad för din skull nu. när du har hittat han.
och det här med E, det är jobbigt.
fast jag kan inte riktigt säga det till dig.
tror inte du vill höra.
sanningen.
min sanning.
hoppas du inser den själv.



"What goes around,
comes around."

Hundrasextioåtta timmar.

det var något i ditt sätt.
som fick mig att se något.
jag ville känna dina läppar mot mina rätt fort.
vi var på många sätt lika, fast ändå så olika.
det kanske är det som jag tycker är så fint.

att du kan le med ögonen.

och kanske att jag inte vet vilken din favoritfärg är, eller att jag inte riktigt vet vad du vill bli när du blir stor.
fast jag vet hur du dricker ditt te på morgonen. och hur dina läppar smakar.
och jag vet, att när du vaknar med ditt ruffsiga hår. ja då är du det sötaste jag sett på länge.
det vet jag. jag behöver inte veta mer. fast jag vill.
jag vill veta det som inte betyder något.
som inte spelar någon roll. även fast det formar vem du är.
det vill jag veta. kanske lägga till småsaker.
kanske bli en sån detalj.

sex år.

vi var rätt goda vänner vi två.
nu är det mest krystat. alltid jag som får börja.
känns inte som du riktigt orkar.
fast det är du som sen blir ledsen. för att jag inte pratar med dig.
jag undrar vad du vill prata om. jag försöker.
det verkar som att du bryr dig, men du vill bara veta

"om hon är bra i sängen."

du är ingen vän längre. du är en bekant.
jag mår inte bra med dig längre, men du vill inte förstå.
du vill inte. förstå.
att människor förändras. att du förändrats.
vi pratar ibland om dig.
och båda vet att du inte är den du var.
han har nog förstört dig.
kanske du kommer bli du igen.
hoppas det lite.
fast just nu, så orkar jag inte. jag har blivit som du.
jag orkar inte.

höst.

nästan tretton grader ute. mörker sen fyra.
regnet håller sig undan idag, har ändå inget paraply.
lång väg hem, men längre väg in till ditt frusna hjärta.
kanske behövs en fårfäll. kanske en brinnande brasa.
kanske en kopp med rykande japanskt körsbärste.
fina kyssar med mjuka läppar sent in på natten.
kramar som betyder något och blickar som får en att känna.
känna det där pirret.
pirret som alla vill ha. som alla inte riktigt vet hur man får.
som bara en dag finns där.
att hennes doft får ditt hjärta att slå bara lite snabbare.
hur hon ser ut när hon borstar sina tänder.
när hon ler sådär som bara hon kan.
kanske pirret kommer då.
något man aldrig vet.
fast man kan ju hoppas.
för hopp är fint.
och det är hon med.

hunger.

hungern som alla har. går inte riktigt att mätta.
vi kan väl låtsas du och jag, att vi en gång kommer vara dom två.
dom som dom andra pratar om.
som dom viskar om.

låtsas att vi har ätit. smakat på livet liksom.
smaken av bitterhet och cynism.
jag tror du skulle klara det rätt bra.
för jag har hört historier. om dig.
hur du har låtsats och krossat pojkhjärtan.
kanske du kan lära mig, hur man är sådär varm men ändå så fruktansvärt
kall.

lära mig hur man låtsas.
vill känna mig mätt.

puss.

kanske måste.

vart är vi på väg vi två?
det var molnigt, disigt nästan.
du ryckte på axlarna och sa
"någonstans långt bort."
jag förstod aldrig riktigt vad du menade med det. tror inte du gjorde det själv.
du hade kanske lyssnat på en låt, kanske några toner med en hes popröst.
för många kanske. för lite det.
det där som ingen riktigt vet, det där som ingen riktigt kan prata om.
jag knöt mina fingrar runt dina, din hand passar så fint i min. dina läppar smakar lite tandkräm fast klockan är tre.
ingen kommer någonsin förstå riktigt hur det känns när du rör vid min kind.
kanske jag, kanske.
du är så söt när du gör sådär. det speciella. som bara du kan göra. med dina ögon.
måste. bara. måste.
dina läppar passar så fint mot mina.

jordgubb.

jag tänker varje gång mitt hjärta slår.
att du är en sån som inte riktigt vill.
halvfärdiga planer pryder tavlan som kallas ditt liv.
vågar inte riktigt fråga
om du ska måla klart den.
gissar att du aldrig kommer göra det. runt tavlan, en guldram.
du har fått den ifrån din mamma.
jag tror du tänker på henne för ofta, lite för jobbigt att sluta kanske.
man liksom fastnar i sina sätt. jag lägger mina armar om dig. din nacke luktar jordgubb.
du var hos frisören idag, fast jag vågar inte riktigt säga
"det var finare förut."
finare förut. det var nog det. ditt hår. och vi två.
du var arg när du kom hem. det blev inte som du ville.
skrik. jag hade gjort något fel.
förstod inte riktigt vad.
vågar inte riktigt fråga.

baby.

dina fingrar drar sig sakta uppför min hals.
låter dina fingrar försvinna in i mina lockar.
morgondagen är vårat minsta bekymmer.
du andas lätt och du viskar små sötsaker som fastnar.
fina ord som inte riktigt når ända fram.
gräset. vått mellan dina tår. läpparna mot mina smakar inte så mycket. kysst bort smaken.

älskar hur du ser på mig. även om du inte ser att jag är lika trasig som du.
känns lite elakt. mina läppar formar orden, inte riktigt med min vilja.
"jag är allt du behöver.
och jag är allt du aldrig någonsin vill ha."
jag skulle aldrig riktigt såra dig. fast jag gör något mycket värre.
jag får dig att tro på,
kärleken.

brev.

du visade mig hur man dricker yoghurt utan att få det på läppen.
du tog med mig överallt.
du var som man ska vara.
du var.
nu utkämpar du ett tyst krig. mot vad vet nog inte många. känner mig träffad, på ett riktigt svidande sätt. vi sitter i bilen, du svarar med en stavelse.
vill säga att jag hatar dig. fast det kan jag inte.
små saker, som gör personen. saker man måste känna till för att känna någon.
man kan inte hata någon man inte känner.
ändå känner jag på mig, det är så tydligt. jag blev inte som du tänkt dig.
inte riktigt som du.
att se upp till någon. är en svår sak. det är så mycket svårare när personen är högre än träden, högre än molnen. däruppe och ser ner på dig. ser ner på dig.
pappa.

trasig.

du var så vacker när du gick bredvid mig.
ingen av oss skulle nog förstå det som snart hände.
vänner. ordet som trillade ifrån dina läppar. vänner.
ett ord så tungt att det bara fortsatte neråt.
det la sig nere vid gruskornen vid dina trasiga skor.
du vill inte såra sa du.
även fast du höll kvar mina fingrar mellan dina. tror att du kände att det tröstade.
ett plåster på såren.
dock är din hud mot min hud inte värd riktigt så mycket.
mest en känsla, som man bara nästan vill röra vid. precis som ditt trasiga hjärta.
precis som det.