(Gästinlägg, tillägnat Dolores) Månadspresent.

Smoothie och bruna tygskor.
Sluttningen ner till kanalen där skuggan nafsar på filten.
Vi jagar solen till andra sidan,
sätter oss och blickar ner mot vattnet.
Du knyter av skorna.
De skulle ju kunna glida av foten och falla i vattnet annars.

Du klev av tåget.
Jag fortsatte ensam hem,
leende och pirrig inuti.
Första gången jag saknade dig.
Gången då systemet började brytas ner.
Låter kanske konstigt,
men redan då blev ensamheten ett väntrum.

Och jag sa väl,
att du är den finaste jag mött?
Att jag aldrig blivit kysst av så mjuka läppar
och känt pirret,
genom hela kroppen.


Ps. <3

åh var är jag och mmh vad gott du luktar bredvid mig och aj mitt huvud dunkar så hårt och det är fullmåne inatt och det har regnat in

träden utanför. rasslar i vinden. de eldgula löven blåser sakta till marken utanför vårat fönster.
som alltid står öppet.
längst bort i taket är det en spricka. som sprider sig som en arm. som griper efter det andra hörnet.
mina läppar smakar beskt.
ditt hår är lika svart. som det är ute. bredvid mig.
trassligt. mina fingrar brukar fastna i det. undrar om det som håller inne dina tankar.
som taggtråd.
fast det är inte tråden. utan dina tankar. som jag brukar.
sticka mig på.
ser att kameran ligger på golvet. bredvid dina kläder. en tom flaska står brevid. rött vin gissar jag. några droppar har runnit nerför kanten och ner i den gråa heltäckningsmattan.
cigarettfimp. inuti. en två tre fyra.

oj vad många stenar och det luktar rätt konstigt här och kom hit jag vill att du kysser mig som bara du kan och gör sådär som bara du gör och åh

vi drar våra väskor över kullersten.
engelska stenar. dom känns lite annorlunda. än de svenska.
tänk vad många fler som har dragit sina väskor. över just de här stenarna.
du har på dig en klänning. jag köpte den till dig någon dag.
den sitter inte så bra. men den är fin ändå.
för den. passar dina ögon. och du har en mössa.
som vi hittade i taxin. och du tyckte den var så ful.
att du var tvungen att ta med den.
"tänk vad för människa som har en sån här mössa. det måste vara en spännande person.
om jag tar på mig den. kanske jag får lite spännandehet i mig."
"du har tillräckligt redan, sötnos."
du log stort. ruffsade till mitt hår.
"du kan behöva en mössa du."
"äsch men sluta."
slog bort din hand. log. vi fortsatte gå. du hamnade lite före.
jag tog ett par snabba kliv. kom ikapp din väska. sparkade på den.
den välte.
du suckade.
jag skrattade.
jag sa förlåt.
du log.
"du är så himla jobbig. det vet du va?"
jag vet inte riktigt. om jag begriper.
hur jag kunde ha kallat mig kär innan jag träffade dig.
för riktigt kär.
har jag bara varit i dig.

vi öppnar dörren. tillsammans. din hand runt nyckeln. min hand runt din. ditt hår flyger upp i mitt ansikte när vinden ifrån det öppna fönstret tar tag i det.
kan inte skilja på om det är hallon eller smultron. har aldrig kunnat det.
du älskar att reta mig. för precis det.
du kallar mig handikappad. du slår mig på näsan och säger att den är trasig.
fast när jag säger att du kan vara trasig. inte jag.
så är det nästan som att. dina ögon. smälter.
och du drar dig undan.
vill inte fråga vad det är. som får dig att göra sådär.
sådär. som gör ont i mitt hjärta.
om jag frågar. så smälter dom lite till.
känns som om jag är solen. och du isen.
hatar när du smälter.
gör ont i mitt hjärta. flera tusen grader känns som noll. i mitt solhjärta.

du springer fram till den ena utav två små sängar.
"den här är min. du får sova där."
du pekar på den sängen. som är lite smutsigare.
ställer min väska bredvid den och går med långsamma steg mot dig. din väska ligger på din bäddade säng.
jag tar tag i den. vänder den upp och ner.
allt ramlar ut. du har nästan tagit med allt som du äger.
du suckar. igen.
jag skrattar. igen.
"vill du veta varför jag gjorde så?"
"ja, tack gärna. vad kan du möjligen ha för anledning till det?"
"jo. för du ska plocka upp allt. packa ner det sådär perfekt som bara du gör. lägga allt i ordning. pussla. du är så fin när du gör så."
"du är ju knäpp."
"kanske."
"nej, inte kanske. du är knäpp."
"okejdå. men vet du en sak?"
och innan du hinner svara står jag bakom dig. jag lägger mina armar runt din midja. jag ser och känner med hela kroppen att du ler. du tittar bakåt.
dina tvättbjörnsögon tittar in i mina.
jag kysser dig. mjukt.
kramar om dig lite extra. medan dina fuktiga läppar vidrör mina.
jag lägger händerna på dina höfter. du lutar dig bakåt.
kysser dig igen. passionerat. lägger dig på sängen.
du ler så stort. att jag tror dina mungipor ska fortsätta i all evighet.
du smeker min kind. säger att du gillar mig.
att jag är det finaste du har stött på.
jag undrar. vad du har stött på.
inte läge att fråga. utan jag smakar på dina läppar.
och tiden försvinner ett tag.
vi försvinner. in i varandra.

jag vaknar av att något landar i mitt ansikte. en strumpa. din.
vänder mig om. ingen klocka. andra hållet. ingen klocka. golvet. mina byxor.
ingen klocka.
tiden har verkligen försvunnit.
jag ställer mig upp. går igenom hallen.
du står vid diskbänken. jag sätter mig vid köksbordet.
det står en tallrik. med pannkakor. naturella.
dom ser lite brända ut. men jag säger inget. för du kan laga mat.
du säger det själv.
gnuggar mina ögon. du står i bara trosor och tshirt. och en strumpa. en.
"har du gjort detta till mig?"
"bara till dig. min sötpaj."
"vad är klockan?"
"ät bara. vi har all tid i världen."
"har klockan varit sju över fyra än?"
"vad spelar det för roll?"
tar en smakbit av den översta pannkakan. smakar ingenting alls. sköljer ner det med en klunk mjölk. som är lite ljummen.
"fyra över sju. för precis tjugo dagar sen. så älskade jag dig för första gången."
"sa jag att du var knäpp?"
fortsätter äta mina pannkakor. utan smak. du frågar om det var gott. jag nickar.
dina händer. mot min nacke. du masserar mig. fast det gör mest ont. fast du kan massera.
det har du sagt själv.
jag kramar om dig. så gott det går. vänder mig om. hoppar runt med stolen. ler mot dig.
lyfter upp din tshirt. pussar din mage. och din utåtnavel. jag ställer mig upp. snuddar vid dina läppar.
hör genast hur dina andetag. blir tyngre.
dina ben. runt min midja.
och tiden försvinner igen. bara för ett tag.
pannkakorna står kvar på bordet. fyra fem stycken.

jag lutar mig på min armbåge. i sängen. bredvid dig.
vinden ifrån det öppna fönstret är sval. mot våra nakna kroppar.
mitt pekfingar ritar små hjärtan på dina nyckelben. och ditt bröst. jag vet precis hur snabbt jag kan dra mitt finger. innan du börjar skratta.
jag håller det stilla. mitt på din mage.
hör hur du andas. ut. och sen in.
och om jag håller andan. så hör jag ditt hjärta.
"kommer du ihåg vad du sa till mig andra gången vi träffades?"
dina ögonbryn skrynklades ihop.
"nej, säg."
"jag säger det imorgon."
"åh, nej men säg."
"imorgon. jag ska ta med dig på restaurang. och du ska ha den randiga klänningen. vi ska hålla handen över bordet och vi ska beställa in vin. du vet. som man gör på restaurang."
"åh."
"sen ska vi gå hem. och vi ska hålla handen hela vägen. jag ska berätta för dig hur vacker du är. och du ska rodna och säga. "äsch, vilket smicker." efter det ska vi prata om rymden och tiden innan oss. tills någons ögonlock blir för tunga."
"jag slår vad om att det kommer vara dina."
"vi får se."

du sluter dina ögon. andas långsamt.
fortsätter rita på din lena hud.
ett hjärta för dig. ett för mig.
och ett för oss.

jag har aldrig varit på ett inn förut och hur får man bort vin från en vägg och alla gator ser likadana ut här och morgonsol och pannkaksos

lyfter av täcket.
drar sakta min hand ifrån din höft.
du sover. tungt. klockan har precis slagit sex.
solen har precis börjat nå ditt ansikte. och din nakna hud lyser nästan mer än självaste solen.
fast inte så gul.
jag sätter mig upp sakta. vänder mig om. du lägger dig tillrätta.
som så många gånger förr.
fast denna gången. i england. och med en vinfläck som täcker större delen av din kudde.
verkar inte tänka på att jag. försvinner.
tar på mig gårdagens kläder.
köket.
tre små tavlor på väggen. en tant i varje. fula gröna tapeter.
fyller upp en tekanna.
drar upp gardinerna. en gammal man går utanför. han ser mig. lyfter upp handen, jag nickar. han sänker den snabbt. som om vi förstår varandra.
ställer ner kannan på en platta som är. lite för liten.
öppnar kylskåpet.
som endast innehåller frukost. köpte den igår.
planerade det länge. skrev inköpslista. en. två. tre stycken innan det blev rätt.
för jag vet precis. vad du vill ha.
fick fråga damen i affären. hon hade grått hår. rätt stripigt. tyckte lite synd om henne. såg inte ut som att hon hade så mycket annat för sig. i livet. än affären.
"har du chokladsås på flaska?"
hade jag frågat. insett mitt misstag.
löste sig. ändå.
nu står jag och gör en överraskningsfrukost till dig. för du är min.
och det är sånt som man gör.
tar god tid på mig. måste bli precis som du vill ha det. pusslar osten.
ritar ett hjärta med chokladsåsen. över dina pannkakor.
tar en chansning. vågat.
hittar en bricka utav plast. med den brittiska flaggan. den är trasig i ena hörnet.
men den får duga.
pusslar igen. mackorna. pannkakorna. juicen. teet.
ställer det på köksbordet. viker en servett. mest för prydnad.
hittar en penna. funkar inte. slickar på spetsen. smakar plast.
ritar hjärta nummer två.
flyttar blomman ifrån fönstret till bordet.
så. komplett. perfekt.
fattas bara du. som är min.

sovrummet. sätter mig på min sida av sängen igen. du kommer nog inte vakna. på ett par timmar.
fast jag kan inte hjälpa det. fjärilarna cirkulerar högst upp i min hals.
betraktar dig där du sover så djupt.
drar några hårstrån ifrån dina ögon. vänder dig. försiktigt mot mig. pussar din panna.
"godmorgon"
lutar mig bakåt.
sakta öppnar du ögonen. du har kvar ditt smink.
du harklar dig.
"var är mina kläder?"
"du spillde vin på dom igår."
"jaha. okej."
"jag har försökt tvätta klänningen."
du säger ingenting. blundar. tittar. blundar. tittar.
"vad har hänt med din läpp?"
"inget."
"nehe. inget? vadå inget?"
"du kastade ditt glas på mig. när jag frågade var du hade varit."
"oj."
"mhm."
du sätter dig upp, skyler dig med täcket. rödprickigt.
"var var du igår då?"
"någonstans bara."
"du kom ju hem klockan fyra. du bankade på fönstret och skrek att du hade tappat din väska."
"ja men vad skulle jag göra då?"
"jag vet inte."
"nej precis. fan, åh. mitt huvud."
"vill du ha något att dricka? eller kanske något att äta?"
kan inte kontrollera mig. ler när jag säger de sista orden.
"ah nej. det är bra."
frukosten står kvar. så jag. oroar mig inte. börjar bli lite nervös dock.
du kommer att bli så överraskad.
ler ännu mer när jag säger.
"gå in i köket så länge. så kommer jag."
du reser dig sakta. drar på dig ett linne. dina ben är så fina. och jag tänker på alla de gånger jag känt dom runt min midja.
du försvinner iväg. ljudlöst.

köket.
jag kommer in. fotografier i handen.
du tar ett glas vatten vid diskbänken.
jag tittar ner. tittar upp.
"du. vem är det här?"
natt. en man. han är skäggväxt. lite tunt hår. svarta glasögon. och du.
kysser honom.
sådär.
med handen i håret.
precis som du säger att du älskar att kyssa mig på.
mig.
du sväljer. vänder dig om.
"oj. har du gjort frukost?"
"mhm."
"vad gott."
"vem är han?"
"någon kille bara. vi träffades igår."
mina läppar är stilla. oförmögna till att öppna sig.
"det var bara en engångsgrej."
så sa du om mig. det sa dina vänner till mig. bakom din rygg.
nu har du gått bakom min.
mina läppar vaknar till liv. sakta.
"jag ska gå på en promenad."
"sluta tyck så jävla synd om dig själv."
"mmh. hoppas frukosten smakar bra."
du tittar på mig. på frukosten. tar tag om brickan. bredvid det trasiga hörnet. och välter ner den på golvet.
mackorna. pannkakorna. juicen. teet. mattan.
"jag vill inte ha din jävla frukost."
du suckar frustrerat och ställer ner glaset med en smäll på diskbänken.
jag tar på mig mina skor. stänger dörren. böjer mig ner. i den mörka korridoren. lägger ner nyckeln i hennes tofflor vid dörren.
går. som en astronaut. ingen jag känner. främmande. allt.
vet inte vart jag ska. så jag går tillbaka.
klockan är snart 12.
sätter mig utanför. bakom hörnet till våran dörr.
tar av min tröja. lägger mig ner. lägger tröjan under huvudet.
somnar.
vaknar. en dörr som stängs. måste vara våran.
hör fotsteg. för tunga för att vara dina.
kommer närmre. låtsas sova. kikar. mellan mina fingrar. spanar.
en man.
han har glasögon. svarta.
han går förbi.
han försvinner.
och jag låtsassover. tills det blir morgon.

the smiths och det är dyrt här och han har en likadan tröja som dig och det ligger glas på golvet och rökmaskin och människor som studsar.

din mun rör sig. dina läppar slänger ord mot mig.
men jag är döv.
tar tag om något. din hand.
vi går ut. genom cigarettrök och mer skrik.
du var så fin ikväll. du hade fixat ditt hår sådär som du alltid sa. att du ville.
aldrig vågat.
du gick bakom mig. undrade nog vart vi skulle. hade inget mål.
vi gick över kullersten. mina fötter gjorde rätt ont.
jag kände doften av en blandning av din söta parfym som du fått ifrån din mormor. och alkohol.
jag stannade. vände mig om. tittade upp. stjärnor. moln. tittade ner. ögon. svettdroppe.
"vad är det nu?"
"i hela mitt liv har jag väntat, på någon som liknade dig."
"kent."
"va?"
"ja, det där är en kent-text."
"aha. jasså. det visste jag inte."
"jo"

dina läppar var stängda. förblev så. din hand rättade till ditt hår.
en man skriker på engelska till dig.
du svär.
kommer på mig själv. med att tänka. hur kunde det bli såhär.
för 5 dagar sen kunde jag komma på mig själv med att tänka. hur hamnade jag här med dig.
och det var en fin tanke. fjärilar fyllde mer än min mage.
ända ut i fingerspetsarna. nu sover fjärilarna.
vill inte säga att dom har. dött.
det låter för hemskt.
så vi säger att dom. sover.

du drar iväg din hand. vänder dig om och tänder en cigarett. jag tar tag om den.
"du sa att du skulle sluta."
"du sa att du skulle sluta tjata."
"förlåt."
ger tillbaka dig den. sväljer.
har alltid velat att du skulle lära mig. hur man vänder allt en person säger. allt den tycker. tänker.
mot den själv. får dess existens att vändas ut och in.
"du sa att du skulle älska mig för alltid."
nu är det hon som är döv.
fast musiken är tyst. engelsmannen är borta.
"visa mig din arm."
jag gjorde som du sa. varje gång.
din cigarett glödde. den brändes mot min hud. min läpp mellan mina tänder.
ryckte tillbaka min arm och borsta bort askan.
"varför gjorde du så?"
"du kommer att ha det märket där för alltid. nu kan du aldrig glömma mig."

sagolika vy.

det är rätt svårt att spela svår.
när du ler. mot mig.
det var någon som någon gång sa
"kärlek är för de som inte riktigt har något annat"
vet inte om det stämmer.
känns inte som om jag vill ha något annat.

ditt täcke är så mjukt.
inte som mitt.
vet inte om jag vill känna någon annans läppar mot mina.
när dina är så mjuka.
lätta. som maränger. maränger fyllda med bomull. täckta av något rosa. dina läppar.
jag kan inte riktigt läsa dina tankar.
när jag frågar. så vet du inte ens själv.

då föreställer jag mig dina tankar. ser en skog. grönskande. kvittrande fåglar. man kan inte se förbi de första träden.
men man vet att det finns något därinne.
något man måste klättra in i.
när man väl är där inne. ser man allt mycket bättre. klarare.
jag har köpt nya skor. bruna.
en overall. grön.
och en tjock mössa. grå.
är rustad för att gå in i skogen.
behöver bara en karta.

tre.

någon måste ta mig någonstans.
bort. kanske långt. fast bort.
räcker.

som tre vise män. kom ni. in på livet.
samtidigt.
fast ni hade inga gåvor. inget namn på det ni gav.
ni visste dock vad ni skulle ge mig.
för det satte sig. fastkilat.
inuti mitt bröst.
träffade där det känns. inte på ett bra sätt.