ord och sånt.

jag minns när vi var yngre.
hur du ringde ifrån fjärran.
jag kände en press på att vara intressant.
för det kostade flera kronor i minuten.
hur du sa, bry dig inte om pengar,
för du har inget pris.
hur du sa, att jag har varit din kokong.

när vi hade växt upp.
vi träffades utav en slump.
utanför stället där din pappa jobbade.
och vi älskade.
nästa morgon försökte jag hålla mig kvar vid din kropp.
jag minns hur solen sken in genom fönstret mellan dina smala knän och ner på det ljusbruna trägolvet när du gick därifrån.
jag vänder mig om och känner din starka lukt i mina lakan.
en söt doft som inte var från någon parfym.
minns hur jag åkte till ikea redan nästa dag och köpte nya.
hur jag inte riktigt kunde andas när jag var hemma på eftermiddagen.
hur jag tänkte att jag kanske får leva såhär hela mitt liv.
det var inte mitt fel att det blev som det blev. jag blev bländad av dina tvåhundra plus.
jag såg inte saker i samma ljus efter dig.
och när stockholm stänger så inser jag att jag har hatat mig själv för den jag var för länge nu.