onsdag 15 september 2010

varje dag var den samma sa du.
att i vilket land du än var i.
var ensamheten den samma.
hur du märkte att den var obotlig.
varje dag var en ny lögn.
varje vecka en ny man och du drömde dig bort.
drömde dig tillbaka till länder du varit i.
och jag förstod aldrig.
hur det där gick ihop.
för du ville ju alltid därifrån.
det var mycket jag inte förstod nu i efterhand.
du sa att du tänkte på mig.
att jag var allt du behövde.
allt du någonsin drömt om och inte ens visste om att du ville ha.
jag önskar att någon hade talat om för mig.
om hur du var en sådan som tappade bort det hon älskade.
jag önskar att du hade talat om för mig.
om hur du var en sådan som bara älskade sig själv.
fast jag visste väl att vi var dömda redan från början.
att jag inte gjorde något åt oss var väl felet.
när jag fick frågan, ifall jag kunde dö för dig.
så blev jag tyst.
och jag tror att det räckte som svar för båda oss två.
han sänkte pistolen ifrån min panna.
sa att jag fick leva.
om jag kunde.
när jag nu hade vetskapen om vad jag hade svarat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar