ord och sånt.

kommer på mig själv med att önska att du hade gått din väg.
att vinden i ditt hjärta fått dig att sväva iväg.
att vattnet i ditt sinne fått dig att rinna samman med floden nedanför ditt hus.
du viskar igenom dina stängda läppar.
i detta ödsliga landskap överlever ingen.
endast ekot från polishästarnas hovar.

att följa efter hästarnas spår blir en plikt.
och vi finner inget mer än fler spår.
du vet vad jag är, fast du kan inte förstå det.
och att jag inte kan förstå hur du inte kan göra det.
det var nog det som fick mig att aldrig viska något tillbaka den där kvällen.