ord och sånt.

du är en förlorare min vän.
fast det är helt ok.
för jag vet om kvinnor som faller för förlorare.
ungefär som något som inte riktigt funkar.
du lagar det.
och det faller isär.
att du inte riktigt klarar av det här.
att du inte riktigt klarar av något nu för tiden.
hennes röst och små ord får dig att bryta ihop.
tvivla på din tro och sticka sprutor i artärer.
och de försöker trösta, det var ju bara en gång.
vad spelar det för roll.
det var ju inte som att ni kände varandra, på riktigt.
att ditt hårda fall var ett utmärkt skådespel och en ytterst hårfin balans på en lina mellan glädje och sorg.
när hon sa att hon också föll hårt.
vännernas ord påverkade dig till den grad att du inte lyssnade på hennes.
och nu sägs det att hon aldrig reser sig igen.
tanken skrämmer dig och du vankar av och fram i en korridor som borde renoverats för alltför länge sedan.
varför bryr du dig?
det var ju inte som att ni var menade för varandra.