du var en sådan som tror att detta livet är det enda livet och att detta livet är vackert.
fastän jag vet att du inte är hemma knackar jag på din dörr.
varje dag.
trots att du aldrig kommer att återvända.
det var väl så enkelt.
att jag aldrig ville tro på det.
och jag undrade alltid vart du hade åkt.
där livet var som du sa.
för någonstans i närheten kan det inte ha varit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar