fast jag är rätt säker.
på att jag har en feber i hela min kropp.
och när jag tänker på alla män som har begravts före sin hustru.
borta vid det gamla trädet vid åkern.
känns allting lite bättre.
att dödens blommor är vackrare än alla de andra.
jag tänkte aldrig på att du tvingade mig att gå med dig till hans grav endast för att det var mig du ville ha nu.
och när du berättade det för mig några år senare.
så kände jag mig plötsligt kall.
som att febern för en gångs skull har gått över.
när jag tänkte på att din man aldrig var ute i kriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar