ord och sånt.

jag skriver på en lapp, en slarvig handstil som aldrig blev bättre med åren.
"har min röst satt några spår?"
jag undrar om du kommer ihåg hur jag hade svårt att säga vissa ord.
att uttala dom var inget bekymmer. det var mer.
att dom fastnade bakom tänderna.
hur jag fick skrapa bort dom med nageln.
ibland tänkte jag på. om orden blev besvikna över att aldrig ha blivit sagda.
utan bara tänkta.
kommer på mig själv med att sitta och dra streck på lappen.
förbannar min rastlöshet och skrynklar ihop lappen.
och efter det, så skrev jag inte så många fler lappar.
så småningom glömde jag av din adress.
fast jag ska alltid minnas.
hur jag var avundsjuk på alla ord som du sa.
som rörde dina läppar.