måndag 30 augusti 2010

även dödens läppar har ett meddelande och vi kysser hennes blodiga läppar som om vi vore från en annan värld.

måndag 23 augusti 2010

du är mycket blekare nu.
fast oroa dig inte min kärlek.
jag har gett dig en anledning till att andas.
och det gör inget att du aldrig berättat för någon om mig.
jag var väl inte så viktig till vardags.
en liten parentes som passar bra om kvällarna.
som älskas till. som gråts till.
fast som glöms av lika fort.
vinden sveper tag om dig.
den smeker fjunen på dina armar mjukt.
får dig att sakta dras ifrån marken.
låt separationen börja.

söndag 22 augusti 2010

du var en sådan som tror att detta livet är det enda livet och att detta livet är vackert.
fastän jag vet att du inte är hemma knackar jag på din dörr.
varje dag.
trots att du aldrig kommer att återvända.
det var väl så enkelt.
att jag aldrig ville tro på det.
och jag undrade alltid vart du hade åkt.
där livet var som du sa.
för någonstans i närheten kan det inte ha varit.

fredag 20 augusti 2010

ja, det är jag som är den skyldige.
du förstod aldrig riktigt.
tänkte inte så mycket på meningen han sa.
tills du en dag upptäckte att alla minnen från din barndom var borta.
han sa.
att han hade gjort det för din skull.
för sådant hemskt vill du inte komma ihåg.
han förstod aldrig riktigt.
tänkte inte så mycket på hur du reagerade.
tills han en dag upptäckte att du var borta.

hur han genom att radera den du varit raderat den du är och för alltid kommer att vara.
jesus har inte tid.
när jag var yngre.
var jag en sådan som bröt benen för pengar.
att folk som betalade högt nog.
fick slå tills det gick sönder.
jag kommer ihåg hur alvedon var rätt gott.
hur jag var stamkund i ambulansen och bästa vän med läkaren.
allt som folk skrev på mina gips.
fast mest av allt, så kommer jag ihåg hur det livet.
var bättre än detta.
ditt liv värderas efter hur många som gråter på din begravning.
inte efter allt däromkring.
så om jag vore du skulle jag skriva längst ner.
bara någon rad mer.

glöm inte att gråta.

torsdag 19 augusti 2010

skönhet avslöjar allt utan att uttrycka något.

onsdag 18 augusti 2010

nu sisådär tjugofem år senare.
så skrattar jag åt ironin i att jag har fått en dödlig hosta.
en hosta som jag fick utav att ha andats in mörk svart rök.
från när jag brände alla bevis.

jag har glömt hur man seglar.
vilket i och för sig inte spelar någon roll längre.
det var ju dig jag alltid letade efter ute på havet.
och när jag tillslut fann dig.
så var det inte så speciellt som jag hade trott.
som dom hade skrivit i tidningarna.
jag kommer ihåg hur jag kände ett tvång.
i att gömma dig från världen.
ett tvång att ta världen ifrån dig.
jag förstod med ens när han tog dig ifrån mig.
att du redan var någon annan.
ett skal med förändrat innehåll.

varje gång jag hör någon på gatan som visslar så tänker jag på dig.
alla melodier vi skapade.
det sägs att du inte får vissla längre.
att han inte tycker om det.
och jag kan inte hjälpa det.
men när jag hör någon vissla.
så vill jag leta upp dig igen.
fråga ifall du kommer ihåg,
alla nätter vi delade på bryggan och i mitt rum.

jag berättade allt jag visste om allting för dig.
du gjorde detsamma.
och jag nickade mest på huvudet.
för jag visste redan allt du visste.
det var jag som hade lärt dig det.
fast det spelade inte så stor roll.
jag tyckte om din röst.

ibland så bad jag dig hitta på historier.
för att få höra dig prata om saker som du aldrig förr pratat om.
ibland så bad jag dig läsa böcker.
för att få höra säga dig ord som du aldrig förr sagt.
ibland så bad jag dig vara tyst.
för att få se dig göra miner som du aldrig förr gjort.

och jag tror att du alltid visste.
att en av oss skulle flyga mycket högre än den andre.
frågan var bara vem av oss det skulle bli.


tacksamhet är att buga och bocka för mänskligheten.
att växa utan att se ner på den.
tacksamhet är att aldrig någonsin yttra ordet varför.
hur du gick hela ditt liv utan att lära dig detta skulle vi aldrig få veta.
fast det som slår mig mest nu när åren har gått förbi är att du alltid kände att du räckte till.
blir lite förundrad över hur du kunde leva i en sådan falsk verklighet.


tisdag 17 augusti 2010

är det inte så att jag känner dig bättre än alla andra.
en kvinna född på fel plats.
stirrar blint om dagarna.
lever utan mål.
till och med drömmarna är fyllda av apati.
fast du vet att du ändå är bättre än de andra.
det vet jag med.
jag vill att du ska vakna en dag.
och känna.
att jag är rätt.
känna hur våra hjärtan är menade för varandra.
göra slut på ditt eget bedrägeri.
så att du för en gångs skull kan fly utan att veta att du kommer att återvända.
du rör dig och jag försöker att röra mig som dig.
fastän du inte ens ser mig.
jag håller andan när du pratar.
så att jag inte missar ett ord du säger.
skriver ner det på små lappar inuti mitt huvud.
jag beundrar hur du för dig.
spelar upp det som en video inuti mitt huvud efteråt.
jag granskar alla dina drag.
målar dit dom som på en tavla inuti mitt huvud efteråt.

jag skrattar lite för mig själv när du träffar någon ny.
skakar dess hand och sedan försöker dölja att du torkar av deras smuts på ditt byxben.
hur snabbt jag märker att din blick blir lite suddigare när du börjar fantisera om hur personen ser ut när den sover.
och jag kommer på mig med att tänka, hur skulle jag någonsin kunna förklara att jag vet att du gör det?

jag försöker att tänka på annat men det enda jag kan tänka på är.
när ska du se mig?

måndag 16 augusti 2010



Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig har lekt med tanken på att lämna den här förfärliga gården och rymma iväg till nästa förfärliga gård.
Att lämna de magra korna.
Att lämna dagarna då jag bara arbetar.
Att lämna mina smutsiga kläder.

Så att jag kan vandra länge till nästa gård.
Bli välkomnad och falla tillbaka till en klon av mitt förra liv.
mitt omdöme är känt för att vara vagt.
fast jag är rätt säker.
på att jag har en feber i hela min kropp.
och när jag tänker på alla män som har begravts före sin hustru.
borta vid det gamla trädet vid åkern.
känns allting lite bättre.
att dödens blommor är vackrare än alla de andra.

jag tänkte aldrig på att du tvingade mig att gå med dig till hans grav endast för att det var mig du ville ha nu.
och när du berättade det för mig några år senare.
så kände jag mig plötsligt kall.
som att febern för en gångs skull har gått över.
när jag tänkte på att din man aldrig var ute i kriget.


trots att jag är en fågel lyckas jag inte hitta i luftens pyramid.
i dina ögon hoppas jag att jag är densamma jag en gång var.
för jag vet inte riktigt själv längre.
om man inte ser det som är framför en.
accepterar det.
utan väljer vad man ser.
så är man inte värd något sägs det.

utsidan insidan, skillnaden märks knappt.
spegelbilden är så suddig som jag vill att den ska vara.
kasta sig utför en bergskant.
säkert veta att marken tar emot dig.
fast inte riktigt veta hur snabbt du faller.
starandi í augun á ókunnugum.
og við báðir vitum.
að það er rétt.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.
vilken dag som helst nu.

onsdag 11 augusti 2010



Det dom inte visste var att jag har begravt fler människor i den gruvan än stenar jag grävt upp.
tro inte att din sanning är bättre än de andras.
du är fortfarande långt bakom de andra.
fortfarande i dalen som alla lämnat bakom sig.
och när regnet kommer, fyller upp hela dalen som en damm.
så sover du på botten.
vattnet sänker ditt hjärtas temperatur till plus två grader och vem vet om du vaknar igen.
och när dykarna tretton år senare upptäcker dig.
står det ristat bredvid din egenbyggda kista.

"Har ni någonsin känt att det ni lever för kanske inte är värt det?"

Den ena dykaren nickade till den andre och när de återvände till ytan utan ett meddelande var det ingen som märkte någon skillnad.


sanningen.
är.
den.
att.
min.
största.
fiende.
och.
rädsla.
är.
min.
egen.
apati.


Vi vaknar bredvid varandra.
Mer behöver jag nog inte säga.
Fast ibland verkar du känna det behovet.
Jag märkte att du inte riktigt hade tänkt ut något innan, så jag lyssnade inte.

"Vet du vad jag märkte igår?"
"Mh, vad?"
"det regnade. och jag trodde att det var jag som regnade."
"Dag 72.
Jag kan inte känna mina ben längre. Infektionen har spridit sig.
Vi är fortfarande under kraftig beskjutning.
Maten tog slut igår. Vi vet inte när vi kommer att få någon mer.
Jag skulle väcka Thomas imorse, och märkte att han tuggat på sina fingrar ända in till benet.
Han tittade bara på mig, och jag förstod. Jag förstod.
Det är det som är det värsta. Att jag förstår varför och hur någon kan förstöra sig själv på det viset."


min vän drunknade när han var nitton.
dom sa att han var och alltid kommer att vara.
en sådan som aldrig är riktigt här.
och jag förstod aldrig sanningen.
förrän jag städade ur hans rum.
i en låda, bakom några böcker.
fotografier.
och överst.
ett litet svartvitt fotografi.
jag vänder på det och läser.

"Jag tror inte att jag passar in här. Jag ger mig av ikväll.
Ni skäms nog för att säga det.
Men allting jag hade.
Var mig själv.
Ett ensambarn och kreativitet gånger nitton år.
Jag tror inte att jag passar in här."

måndag 9 augusti 2010



Hon trodde att hon gjort slut på en kärlekshistoria.
Fast när hon läste tidningen till morgonkaffet.
Märkte hon att det var ett liv hon hade gjort slut på.
jag skriver på en lapp, en slarvig handstil som aldrig blev bättre med åren.
"har min röst satt några spår?"
jag undrar om du kommer ihåg hur jag hade svårt att säga vissa ord.
att uttala dom var inget bekymmer. det var mer.
att dom fastnade bakom tänderna.
hur jag fick skrapa bort dom med nageln.
ibland tänkte jag på. om orden blev besvikna över att aldrig ha blivit sagda.
utan bara tänkta.
kommer på mig själv med att sitta och dra streck på lappen.
förbannar min rastlöshet och skrynklar ihop lappen.
och efter det, så skrev jag inte så många fler lappar.
så småningom glömde jag av din adress.
fast jag ska alltid minnas.
hur jag var avundsjuk på alla ord som du sa.
som rörde dina läppar.
vi åker till london.
startar en lonely hearts club.
och jag känner att jag kommer närmare döden för varje kyss du ger mig.
en engelsktalande död som känns rätt underbar.
cigarettröken känns inte lika stark med dig.
dagarna inte lika långa.

jag har aldrig förstått varför du tatuerade in mitt namn.
vi kände knappt varandra.
du tyckte att det skulle vara romantiskt ifall vi fann varandra.
och på något sätt, var det som att du redan visste det då.




det är en sådan dag då det känns som att tanken på kärlek kan krossa ditt hjärta.
att tanken på att dö ensam känns rätt nära.
och rätt trygg.
han tog din hand och sa.
det kommer en tid, det ska du se.
att ditt hjärta dunkar så långsamt för en anledning.